Floatglas 

Floatglas är namnet på det obearbetade glaset och finns i tjocklekar från 2-12 mm. De vanligaste storlekarna är 4 och 6 mm flaoatglas.

Floatglasmetoden

I huvudsak består glas av sand, kalk och soda och kallas oförädlat för floatglas. Floatglasmetoden är en metod för produktion av planglas som innebär att glasmassan får flyta på en bädd av smält tenn, vilket ger en mycket plan yta. Denna plana yta ger bättre ljusegenskaper, och ljuset reflekteras i samma vinkel över hela ytan till skillnad från äldre glas. Nytillverkat fönsterglas består vanligtvis av floatglas. Metoden utvecklades på 1950-talet av Pilkington Brothers. Fönsterglas eller planglas är glas för användning i fönster. I modern arkitektur är detta ett viktigt byggnadsmaterial. Förr i tiden tillverkades fönsterglas med handblåsning i cylinderform, som sedan veks ut. Senare utvecklades valsat glas och till sist floatglasmetoden, vilket idag är den vanligaste formen av glas.

Fönsterglas tros ha funnits redan vid Kristi födelse. De äldsta daterade fynden av glasrutor härrör från Pompeij som begravdes 79 e. Kr. De romerska glasrutorna tillverkades genom glasgjutning, men redan under romersk tid börjar man blåsa glasrutor. Kronglas eller månglasblåsning dominerade fram till mitten av 1700-talet. Därefter tog cylinderglasblåsningen över och var den dominerande framställningsmetoden fram till mitten på 1900-talet, då den ersattes av modernare metoder för tillverkning av fönsterglas. På 1700-talet var svenskt fönsterglas ofta gröntonat för att under 1800-talet övergå till ljusgrönt och från ca 1850 till det vita glas vi ser idag.

Det mer hantverksmässigt tillverkade glaset har ett mer levande utseende än dagens plana glas, varför man i byggnads-vårdssammanhang strävar efter att använda glas med gammalt utseende. Gjutet glas tillverkades huvudsakligen 0-700 e.Kr., men i Frankrike i slutet av 1600-talet tillverkades även fönster (max cirka 2x1 m) genom gjutning i uppvärmda metallformar med hjälp av avsvalningsugnar.

Blåsning, två huvudsakliga metoder:

• Kronglas. Troligt ursprung Syrien 700 e.Kr.
• Cylinder. Utvecklades i Normandie under 1300-talet. Metoden innebär att en glascylinder tillverkas med munblåsning. Den skärs sedan upp under uppvärmning så att cylindern öppnas, glider isär på ett plant underlag och blir till en kvadratisk eller rektangulär ruta.

Float - Utvecklades på 1950-talet i England under ledning av Pilkington Glass och bygger på att glasmassan flyter ut på en bädd av smält tenn.

Valsning - I början av 1900-talet utvecklades den metod som konkurrerade ut den äldre blåstekniken.